24 juli 2011

Dagen då Döden kom

Brukar försöka hålla mig till att skriva om saker som har med artistsidan av mig att göra, men idag måste jag göra ett undantag.

Det som har hänt i Norge är för stort och svårt för att ens ta in. En vanlig dag i Oslo slutade med panik och tregedi. Döden kom. Inte som ett hot utifrån, utan som en till synes vanlig norsk man, klädd i vad som för många representerar trygghet och säkerhet. En ensam man var kapabel till att utföra två fruktansvärda terrordåd. Först en bomb vid regeringshuset, sedan en massslakt av helt oskyldiga ungdomar och barn. Ett otroligt välplanerat dåd som inte mötte något motstånd, ingen som var på ett socialistiskt ungdomsläger bar på skjutvapen. Inte heller fanns någon minister på plats, så inga livvakter eller poliser fanns för att besvara elden. Drygt en timme tog det för polisen att ta sig ut till Utöya. En timme av terror där minst 85 personer miste livet.

Mina vänner som befinner sig i Oslo är tack och lov helt oskadda. Men idag tänder jag ljus och gråter för mödrar, fäder, syskon och andra närstående som mist sina kära. För 93 människor som fick ge sina liv alldeles för tidigt för att en man valde att klargöra sina åsikter genom att med våld försöka slå ner demokratin.

Det enda motvapen vi har är att fortsätta stå upp för vad vi tror på, fortsätta uttrycka våra åsikter, fortsätta engagera oss politiskt, fortsätta tro på ett demokratiskt, mångfaldigt och öppet samhälle och framförallt: fortsätta älska och ta hand om varandra. Främlingsfientlighet, extremism och hat får aldrig segra.

Se Jens Stoltenbergs tal.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar