25 mars 2012

Om slampor.

Förra veckan hände en incident med en man. Han tog sig friheten att ta på mig på ett sätt som jag inte önskade. Först blev jag så paff att jag inte visste hur jag skulle reagera. Sedan kom tankarna på mitt eget beteende, hade jag inte varit flirtig mot honom? Men jag visste att det han gjort inte var okej, oavsett hur jag betett mig tidigare så hade han gått över en gräns. Det hela slutade med att jag pratade ut med honom dagen efter, sa ifrån att det INTE var okej, och fick en ursäkt tillbaka. Det är så viktigt att säga ifrån när sådant händer. För mig var det viktigt att säga ifrån för min egen skull och visa att det inte är ok att behandla mig så, men det är också viktigt ur ett större perspektiv. För det handlar  om ett feministiskt synsätt. Ett synsätt där det som man inte är okej att göra något mot en tjejs vilja, oavsett hur hon var klädd eller hur flirtig hon var. Ett nej är fortfarande ett nej.

Feminism för mig handlar mycket om rätten att få se ut som jag vill, klä mig som jag vill och bete mig som jag vill utan att bli sedd ner på för det. Fortfarande är det så att en man gärna får ligga med många kvinnor, han förväntas nästan göra det. En kvinna däremot, ska gärna gilla sex, men inte hur som helst. Hon får inte vara för kåt, för villig, ligga med för många. Då blir hon stämplad. En slampa. Den bilden finns fortfarande kvar hos alltför många. Undra vad den bilden gör för både unga kvinnors och unga mäns sexualitet?

En tjej som går ut på krogen i kort kjol, tycker om att dansa vågat, kanske dansar med många killar och t.o.m. följer med dem hem, där har vi en tvättäkta slampa. Och skulle det nu vilja sig illa och hon t.ex. skulle bli våldtagen så ser det inte bra ut i rätten att hon varit full, haft utmanande kläder, dansat på ett "sexuellt" sätt och kanske har en historia av många sexuella relationer. Allt detta SKA inte spela någon roll inför lagen, men i praktiken ser det inte alltid ut så, tyvärr.

Det finns de som tycker att en slampa får skylla sig själv om hon blir våldtagen. Det anses relevant i våldtäktsundersökningar att fråga offret om hennes kläder, t.om. om underkläderna hon burit. För om en kvinna hetsat en man, bjudit ut sig genom utmanande beteende och/eller val av kläder, är det ju inte alltid så lätt för honom att veta om hon sedan inte vill ligga med honom. För så dumma är ju män att de inte kan hejdas om deras sexualdrift gått igång. Och så slampiga är kvinnor att man kan ju inte så noga veta om hon inte vill om hon inte slåss och skriker. Ett nej kanske bara är en del av spelet? En otroligt förlegad syn på såväl kvinnlig som manlig sexualitet.

Jag läste en så bra krönika i Fittstim. Trots att boken är 13 år gammal behandlar den i allra högsta grad relevanta ämnen läven om jag verkligen hoppas att mycket förbättrats sedan den gavs ut. Just denna text sa "det finns inga slampor", och jag kan inte annat än hålla med. Jag har betett mig "slampigt" många gånger och jag tror att de flesta kan känna igen sig i "slampigt" beteende som att ha många one night stands, klä sig sexigt, hångla med flera killar på en kväll, dansa utmanade, flirta och teasa. Slampor! Och ändå inte. Varför ska någon ha rätten att se ner på någon annans val så länge man inte gör något som skadar sig själv eller andra? Varför ska vi behöva hämma oss själva för att passa in i samhällets norm om hur en tjej får eller inte får vara?

Låt oss tjejer vara hur slampiga vi vill! Vi ska ha samma rätt som killar att ligga runt, dansa vilt, flirta, hångla, klä upp, ner eller av oss.Vi ska fortfarande ha rätten till vår egen kropp, i alla lägen rätten att säga nej, jag vill inte att du tar på mig eller nej, jag vill inte ligga med dig. Och vi ska inte behöva ta att andra, killar eller tjejer för den delen, ser ner på oss. Så länge vårt beteende inte skadar oss själva eller andra, vilket är extremt viktigt i alla lägen, så låt oss vara precis så som vi vill! "Slampiga", pryda, frigjorda, blyga, sexiga, utmanande, snygga, villiga, starka, fantastiska. Kvinnor kan vara så mycket och det skulle gynna oss alla om vi slutade döma varandra. Låt oss istället stå upp för vår rätt att vara som vi vill och säga ifrån när vi själva eller någon annan kvinna behandlas illa av den enda anledningen att hon är kvinna.

XoXo / Linn

Angående samhällets syn på våldäkt så rekommenderar jag ALLA att läsa samtliga Katarina Wennstams böcker, och då framför allt Flickan och skulden och En riktig våldtäktsman. Böckerna är några år gamla nu och jag hoppas att det har blivit bättre sedan dess men jag tror tyvärr att det i många rättegångar ser lika förjävla illa ut. Som våldtäktsoffer ska du bevisa att du blivit våldtagen, det är inte mannen som ska bevisa att han inte våldtagit dig.

2 kommentarer:

  1. Hej Linn! Grymt bra skrivet, och bra gjort att du sa ifrån!! Allt gott :)

    Malin

    SvaraRadera
  2. Tack så mycket! / Linn

    SvaraRadera