11 april 2012

Om ideal.

Har sett Efter 10 med Malou von Sivers. De har diskuterat dagens ideal, modebranschen och skönhetsoperationer.

Idag så tycks vissa se skönhetsoperationer som något man gör på en lunchrast. Men inser man att skönhetsoperationer alltid innebär en risk? Flickan som just detta reportage handlade om hade dragits med ätstörningar länge och pratat i flera år om att operera sig. Nu hade hennes blivande make erbjudit sig att betala den bröstförstoring som hon skulle göra i Polen. Det hela slutade med att hon hamnade i ett vegetativt tillstånd, helt förlamad.

Varför kan en ung, vacker, fullt fungerande flicka inte släppa tanken på att hennes utseende inte duger?  Jag dömer inte folk för att de gör skönhetsoperationer, men jag tycker att man ska vara VÄLDIGT väl medveten om riskerna och säker på sin sak. Säker på att det är värt pengarna och den fysiska smärtan, säker på att man vet vad man gör och verkligen vill förändra sitt utseende för sin egen skull. För jag tror inte att man lyckligare eller för bättre självförtoende om man opererar sig när man egentligen skulle behöva terapi. Man kan alltid hitta nya fel på kroppen om problemet sitter i ens egen självkänsla.

Jag har alltid haft komplex för att jag är så tunn. När jag var yngre var det axlarna det var fel på. Nu är det revbenen jag tycker syns för mycket. Och så det ständiga dilemmat- jag har inga bröst alls. Jag har dessutom haft komplex för min näsa i yngre år, och tyckt att mina födelsemärken är fula. Idag tycker jag att min näsa är helt okej, för den är ett tydligt släktdrag, även om jag ibland kan önska att den var mindre eller rakare. Men den visar var jag kommer ifrån, min pappa och mina fastrar har en likadan näsa som jag. Och jag älskar mina födelsemärken, för de gör mitt utseende väldigt personligt.

Jag har lekt med tanken både en och två gånger att operera både näsan och brösten, jag skulle säkert bli snyggare då. Men, jag skulle inte känna mig som jag. Det skulle vara att gå emot mina egna principer. Jag tycker att det är viktigare att lära sig att tycka om sig själv som man är. Allt på min kropp är fungerande och normalt och jag ser bra ut. Kan man inte nöja sig med det? Vad är perfektion och varför skulle det vara eftersträvansvärt? Ligger inte det intressanta, det personliga, minst lika mycket i det "imperfekta" som i det "perfekta"?

Och jag passar ändå in i idealbilden på så sätt att jag är smal och lång, nästan "modellsmal". Men att vara mager kan faktiskt vara precis lika komplexframkallande som att vara stor. Grejen är att dagens ideal  inte tillåter oss att vara oss själva. Vi ska jämföra oss med modellbilder där inte ens modellerna ser ut som de gör på bilderna! Hur sjukt är det inte att minsta por ska retuscheras och förbättras? Man tar några av världens vackraste kvinnor, och inte ens deras utseende duger när det är yta som ska säljas. Det är orättvist att vi ska behöva ens fundera över att jämföra våra utseenden med dessa falska ideal. Klart att det är omöjligt att se ut som en retuscherad reklambild. Klart att dessa sjuka ideal påverkar oss. Klart att dessa ideal är en bidragande orsak till att folk lägger sig under kniven.

Modellagenturen Fair Faces har börjat göra uppror mot det sjukligt smala idealet i modellbranschen genom att leta modeller som drar storlek 36-38 och eftersträva att hitta modeller som vågar vara personliga på bild. Det är positivt att det har börjat öppnas upp en dialog om detta ideal där modellerna tvingas att banta ner sig till storlek 34 eller t.om. 32! Självklart finns det dem som är väldigt smala naturligt, men att vara 175 cm och väga drygt 50 kilo är i normala fall inte hälsosamt.

Jag välkomnar kurvigare modeller, personligare utseenden, olika storlekar på modellerna i reklambilderna, olika sorters skyltdockor. Hur svårt ska det vara att inse att folk ser olika ut och om man nu vill sälja kläder borde det ju vara ett smart drag att låta även kurviga personer få ett hum om hur kläderna skulle sitta på dem? Jag menar inte att vi ska ha tjocka modeller, för det är inte heller hälsosamt, men normalt kurviga personer, hur svåra ska de vara att hitta egentligen? Varför vill inte agenturerna erbjuda fler personer med olika utseenden? Korta, långa, smala, kurviga, tatuerade, "perfekta", naturliga, speciella. Skulle inte det gynna alla?

XoXo / Linn

Titta gärna in på agenturen Nocturnal Agencys hemsida eller Facebooksida. De erbjuder modeller med väldigt olika utseenden där den gemensamma nämnaren är alternativa utseenden. Längd och klädstorlek är sekundära till att bli bra på bild och ha en egen stil.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar