3 augusti 2012

Framtiden och de val man gör.

Nu står jag i valet och kvalet igen. Kulturama har en extrainsatt audition den 14:e augusti. Och återigen ställs jag inför frågan: Vad får en dröm kosta?

Den enda anledningen jag ser att INTE söka (förutom att jag jobbar då) är att utbildningen är så himla dyr. Den är studiemedelsberättigad och man får ta merkostnadslån men jag kommer hur som helst bara kunna finansiera ett år, eftersom den inte är på högskolenivå. Och orkar jag med att peppa upp mig för en audition till och få ännu ett nej?

Ska jag acceptera att jag kanske inte är "bra nog" efter att ha fått flera nej? Eller ska jag fortsätta kämpa tills jag inte orkar mer? Det finns så mycket anledningar att inte söka om man väljer att bara se svårigheterna. För vem ger jag då upp? För att jag inte vill eller orkar mer? Eller för att andra talar om för mig att jag inte kan?

Jag vet att jag är en fighter. Jag vet att jag orkar. Jag vet att jag vill. Men det sunda förnuftet säger emot och bråkar. Alla rationella argument om framtid, utbildning och jobb, ekonomi och lån. Och den lilla djävulen på axeln som säger "du kommer aldrig bli bra nog". Jantelagen kan vi kalla honom, eller den punkt där självförtroendet brister. Varför skulle just jag "bli" någon? Bli riktigt bra på det jag älskar?

Allt jag vet är att jag inte är redo att ge upp riktigt ännu. Jag vet att när jag är 70 år vill inte jag titta tillbaka på mitt liv och ångra att jag inte vågade försöka följa mina drömmar tillräckligt mycket.  Allt jag vet är att jag har ett enormt behov av att uttrycka mig och att det behovet legat ganska gömt det senaste året, på grund av jobb och annat. Jag behöver utvecklas mer. Jag vill försöka hitta min potential och ser hur långt den kan ta mig, innan jag ger upp. Försöker jag inte får jag ju aldrig veta vem jag skulle kunnat bli.

Hur jag gör med Kulturama återstår att se. Men jag har sökt ledigt den 14:e augusti. Bara ifall att.

XoXo / Linn

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar