13 augusti 2012

Komplex

Får en ung tjej säga att hon tycker att hon är snygg? När jag var tretton, fjorton, femton, sexton år hann jag ha komplex för det mesta på min kropp. Axlarna, födelsemärkena, brösten, att mina revben lätt syns, att jag har så tunn hud att blodådrorna syns på vissa ställen, de ytliga blodkärl som jag har på benen. För att inte tala om min karakteristiska näsa (ett väldigt tydligt släktdrag från pappas sida) och de då så sneda tänderna.

Det känns som att det nästan är obligatoriskt bland unga tjejer att säga "gud vad jag är tjock", eller "gud vad min näsa är ful". Att man "ska" klanka ner på sig själv. Och tjejkompisarna ska naturligtvis säga " Nej gumman, din näsa är jättefin, men kolla på min..." Och så vidare. Varför ska det behöva vara så egentligen? Tonåren är naturligtvis en enda röra av självkritik och osäkerhet, men inte blir vi hjälpta av medias falska ideal och tjejtidningarnas ytlighet eller att vi klankar ner på oss själva eller varandra. Vi är så duktiga på att jämföra oss och tycka att allt som alla andra har är bättre än det vi har, medan våra vänner kanske tycker precis likadant om oss.

Nu är jag 22. Och jag tycker att jag är skitsnygg. För det mesta. Jag har fortfarande dagar, eller kanske framförallt stunder, då jag tittar på mitt utseende med alltför kritiska ögon. Men nu har jag börja lära mig att slappna av, att utseendet inte är det enda som räknas här i världen. Och jag har insett att ja, jag ser bra ut med alla mina skavanker och särdrag. Det är de som gör mig till mig. Idag älskar jag mina födelsemärken, kan se det fina i att näsan är ett så tydligt släktdrag, tycker att mina bröst är små men fina och försöker se att jag är sund och proportionelig istället för "för smal".

Jag glömmer aldrig när jag för några år sedan fick en komplimang för mina nyckelben, en sak som jag själv tyckt illa om för att de syns så tydligt. Men en tjej tyckte verkligen att det var jättefint. Och likadant mina små bröst, jag har fått höra massa gånger att det är så fint med små bröst. Man vet aldrig vad som är vackert i andras ögon, och varför ska du vara mer kritiskt mot ditt eget utseende än du är mot t.ex. dina tjejkompisars? För dig är ju de de vackraste som finns, med sina "brister" i utseendet. Perfekta imperfektioner brukar jag och mina vänner kalla det. Lite sneda tänder, ett öga som är lite mer slutet än det andra, en lite för markerad näsa, allt detta är bara exempel på perfekta imperfektioner som gör en till den man är.

Vem vill egentligen se ut som en barbiedocka? Inte jag i alla fall, jag är hellre mänsklig.


Foto: Klara Karlsson

XoXo / Linn

2 kommentarer:

  1. SJUKT BRA!! hurra.

    Perfekta defekter dock. ;)

    Pusss!

    SvaraRadera
  2. Tack för det! Haha, okej, så kanske det var! Samma andemening! ;D

    Kram / Linn

    SvaraRadera