14 juni 2013

Blank Page

Igår var 2013s sämsta dag. Jag vaknade, långt senare än jag borde ha gjort, fruktansvärt bakis och jätteförkyld efter en fest som var helt jävla fantastisk (ska göra ett inlägg om den senare) och skulle egentligen iväg på filminspelning men blev tvungen att sjukanmäla mig. Sedan kom brevet med antagningsbeskedet till år två på Kulturama; andra reserv till tolv antagna. Låg i fosterställning och grät halva dagen och tänkte alla negativa tankar jag kunde om mig själv, med en jävla bakisångest on top of all. Min syster sa i telefon till mig att nu blir det inte värre, men jag hade på känn att det kunde det visst bli. Mycket riktigt nådde mig även insikten att jag varit olyckligt kär ett bra tag. Vid det laget kunde jag bara skratta åt hela eländet och konstatera att botten var nådd. Jag samlade ihop mina rester, med hjälp av massa telefonsamtal med tröst, uppmuntran och stöd från vänner och familj och kanske framförallt med hjälp av mitt eget sunda förnuft som till sist kom ikapp mig.

Jag har varit på botten och vänt, nu kan det bara bli bättre. Jag skrev en låt idag, med titeln "Blank Page". Det är verkligen vad jag är nu. Idag springer jag runt halvklädd med verkygslådan i högsta hugg och packar och skruvar och städar med rock på högsta volym i högtalarna. Imorgon flyttar jag. Jag har världens chans nu att vara öppen för alla möjligheter och känna efter vad jag vill göra. Sommaren är iallafall uppbokad med jobb och jag ska hänga massor med mina fina Kulturamavänner, göra musik och kanske till och med ta tag i att koreografera några nya burlesknummer. Vad hösten erbjuder återstår att se. Allt kan hända nu.

"Don't cry because it's over, cry because it happened"





XoXo / Linn

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar