2 oktober 2013

En vacker dag

Ibland kommer den. Längtan. Som idag på bussen hem med Iris i öronen. En vacker dag kanske jag blir så kär igen.

Jag minns inte hur det känns att älska någon. Jag vet inte heller om jag någonsin har älskat helt och fullt. Jag har varit väldigt kär och jag har nog trott att det har varit att älska, men har jag någonsin förlorat mig själv? Jag vet inte.

Jag älskar att vara singel och friheten det innebär. Jag är i en fas där jag inte riktigt har plats för ett förhållande. Jag vill till exempel inte ens behöva överväga att tacka nej till ett jobb om chansen skulle dyka upp, för att jag inte kan lämna Stockholm en längre period.

Samtidigt så tror jag att när det väl händer, så löser man det. Jag är inte rädd för att ge av mig själv och jag kommer inte att springa av rädsla för att bli sårad eller tacka nej till något jag tror på för att det inte passar. Däremot har jag mött några som har gjort precis så. Kanske var det bara inte rätt, kanske handlar det bara om rädsla för att ge av sig själv och därmed bli sårbar.

Jag är oerhört tacksam över all den kärlek som finns i mitt liv. Jag har helt fantastiska vänner som är mig lika nära hjärtat som om de vore min familj, och jag har en familj som alltid kommer att representera trygghet för mig.

Jag har varit förälskad massor av gånger och mött många som berört mig. Jag har några få längre förhållanden bakom mig och alla har varit vackra och ofullkomliga.

En vacker dag skulle jag vilja ge all den kärlek jag har i mig. Fram tills dess behåller jag alla de som berört mig i små lådor i mitt hjärta, och är tacksam för att jag har alla känslor nära. Skratt, gråt, förälskelse. Jag fortsätter att kasta mig handlöst ut. Jag är övertygad om att någon en vacker dag kommer att hoppa bredvid mig.

XoXo / Linn

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar